C-peptid är en restprodukt som produceras tillsammans med insulin i bukspottkörteln. C-peptid har själv ingen fysiologisk effekt i kroppen, till skillnad från insulin som har den livsavgörande rollen att ta upp socker ur blodbanan för att tillföra energi till kroppen.
Normala nivåer av C-peptid tyder på att din bukspottkörtel producerar tillräcklig mängd insulin för att kunna hålla dina blodsockernivåer i balans.
Genom att vara en indikator för insulinproduktion och insulinutsöndring i kroppen, används C-peptid som en biomarkör för att:
- Diagnosticera diabetes
- Skilja mellan typ1 och typ 2 diabetes
- Övervaka en diabetessjukdom och utvärdera effektiviteten av pågående insulinbehandling
- Utvärdera och följa bukspottkörtelfunktionen, vilken kan påverkas av medicinska tillstånd såsom inflammation (pankreatit) och bukspottkörtelcancer.
Höga nivåer av C-peptid tyder på att kroppen antingen producerar för mycket insulin eller att kroppen inte på ett effektivt sätt kan använda det insulin som produceras.
Höga C-peptidnivåer kan tyda på så kallad insulinresistens, och om dina blodsockernivåer samtidigt är förhöjda, kan detta innebära ett förstadium till diabetes, även kallat prediabetes. Om ett prov visar höga nivåer, behöver man först ta ett nytt blodprov innan några säkra slutsatser kan dras.
Låga nivåer av C-peptid tyder på att kroppen antingen producerar otillräckliga mängder insulin eller det finns ett onormalt lågt behov av insulin i kroppen. Ett kraftigt minskat behov av insulin kan ibland ses vid långvarig fasta och dieter med väldigt låga nivåer av kolhydrater.
Otillräcklig produktion och frisättning av insulin beror istället oftast på diabetes typ 1 eller en avancerad form av diabetes typ 2. Vissa läkemedel kan också resultera i låga C-peptidnivåer, såsom sulfonylurea och meglitinider (diabetesläkemedel).
Viktig poäng: Låga nivåer av C-peptid tillsammans med förhöjda blodsockernivåer bör utredas i vården.