Sambanden mellan sömn och depression är tydliga.
Ungefär tre fjärdedelar av deprimerade patienter lider av sömnstörningar, och hypersomni förekommer hos cirka 40% av unga deprimerade vuxna och 10% av äldre patienter. Symtomen orsakar stor lidande, har en betydande påverkan på livskvaliteten och utgör en stark riskfaktor för självmord. Förutom den subjektiva upplevelsen av sömnbesvär, finns väldokumenterade förändringar i den objektiva sömnarkitekturen vid depression. Sömnsymtomen löses ofta inte av behandling och medför en större risk för återfall och återkommande episoder. Epidemiologiska studier har pekat ut att sömnstörningar hos icke-deprimerade individer är en riskfaktor för senare utveckling av depression.
Läs mer