Kortisol är ett steroidhormon, ofta refererad till som kroppens stresshormon. Det produceras i binjurarna som ett svar på stress, och har fått sitt smeknamn just för att det frisätts i blodet i som ett svar på fysisk eller emotionell stress. Genom att vara en nyckelkomponent i kroppens stresshanteringsförmåga, verkar den på flera organ i kroppen och är involverad i många vitala funktioner. Kortisolets funktion är nämligen att frigöra energi, att sedan effektivt använda denna energi och att förstärka kroppens sinnen. Syftet evolutionärt har varit att öka sannolikheten att överleva ett omedelbart hot.
Exempel på processer som kortisol är involverat i inkluderar:
- Regleringen av blodtryck
- Anti-inflammatoriskt svar
- Regleringen av blodsocker
- Regleringen av immunsystemet
- Kontrollen av dygnsrytmen
Att mäta kortisol kan vara användbart när man vill övervaka och diagnostisera medicinska tillstånd som kan påverka produktionen, effekten eller nedbrytningen av kortisol. Sådana tillstånd inkluderar Cushings syndrom, Addison's sjukdom och diabetes. I motsats till vad många tror, är kortisol inte ett enkelt sätt att mäta stressnivåer. Kortisol mäts snarare för att utvärdera om det finns onormala avvikelser som kan avslöja underliggande sjukdomar och medicinska tillstånd.
Viktig poäng: Kortisolnivåerna kan påverkas av ett antal faktorer, inklusive sömnmönster, medicinering, tid på dygnet, matintag mfl. Att förstå innebörden av ett kortisolvärde kräver därför andra kliniska fynd såsom andra provsvar och symptom innan det kan tolkas ordentligt av en läkare.
När man pratar om prestationsförmåga och träning, är kortisol direkt beroende av träningsintensitet. Risken för överträning är högre när kortisolnivåerna är högre, vilket kan tolkas som ett tecken på att man regelbundet tränar på en hög intensitet och därtill eventuellt slarvar med återhämtningen. Kortisol används även som en markör för nedbrytning, alltså katabolism. Detta är motsatsen till uppbyggnad, även kallat anabolism. I kroppen kan nämligen anabola hormoner såsom testosteron och tillväxthormon motverka effekten av kortisol. Kortisol kan därför även användas som en markör för att bedöma förhållandet mellan nedbrytning och uppbyggande när det sätts i relation till exempelvis testosteron. Kronisk stress kommer på samma sätt att minska den anabola kapaciteten, vilket ökar nedbrytningen, risken för överträning och försämrar prestationsförmågan.
Låga kortisolnivåer, även känt som hypokortisolism, betyder helt enkelt att du har en underproduktion av kortisol. Detta kan bli skadligt då kortisol spelar en central roll i funktioner såsom ämnesomsättningen och immunsystemet. Om du har låga kortisolnivåer, är det viktigt att ta reda på vad dessa beror på.
Det finns flera möjliga orsaker som kan förklara detta, där Addison’s sjukdom, underfunktion i hypofysen och långvarigt användande av kortikosteroider är några exempel.
Låga kortisolnivåer kan störa blodsockerbalansen och leda till ett för lågt blodtryck och underfunktion i sköldkörteln. Det kan sedan visa sig genom trötthet, försvagat immunförsvar och sömnstörningar.
Höga kortisolnivåer, även känt som hyperkortisolism eller Cushings syndrom, betyder att du har en överproduktion av kortisol. Denna överproduktion kan bero på orsaker såsom strukturella förändringar i binjurarna och kronisk stress.
Höga nivåer av kortisol i blodbanan kan resultera i höga blodsockernivåer, vilket ökar risken för att utveckla diabetes. Det kan också leda till högt blodtryck, sömnstörningar, minskad muskelmassa och ökad fettmassa. Samtliga av dessa förändringar ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom.
Viktig poäng: Det är viktigt att identifiera underliggande orsaker bakom höga kortisolnivåer så snart de upptäcks, då höga nivåer över tid kan leda till diabetes och benskörhet.