Apo-kvoten, även känd som apoB/apoA-I kvoten, är ett mått på balansen mellan det “onda” och det “goda” kolesterolet. Apo B korrelerar till mängden LDL (det “onda”), och bär kolesterol och fetter från levern till resten av kroppen, medan Apo A1 korrelerar till mängden HDL (“det goda”) som bär kolesterol och fetter från resten av kroppen tillbaka till levern. Ju mer av det goda kolesterolet i förhållande till det onda, alltså ju mer HDL i förhållande till LDL, desto lägre risk för att det bildas plack och därmed löper man en lägre risk för att utveckla hjärt- och kärlsjukdom.
En normal Apo-kvot (vilket är samma sak som en låg kvot) föreslår en bättre kardiovaskulär hälsa då det tyder på en lägre risk för att utveckla hjärt- och kärlsjukdom.
Att mäta Apo-kvoten anses vara bättre på att förutsäga risken för hjärt- och kärlsjukdom än traditionella mätmetoder med markörer av kolesterol såsom LDL- och HDL-nivåer. Apo-kvoten kan därför vara relevant för att både identifiera och utvärdera risk för uppkomst av sjukdom, liksom för att följa effekten av livsstilsförändringar.
En hög Apo-kvot föreslår ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom.
Det beror på den högre mängden fetter som transporteras ut (genom LDL) från levern i förhållande till mängden fetter som transporteras tillbaka (genom HDL) för nedbrytning.
Konsekvensen av detta blir en ansamling av fetter (inklusive kolesterol) över tid runtom i kroppens olika vävnader.
Om denna ansamling och pålagring sker i artärer, utvecklas åderförkalkning. I vissa fall ses en hög Apo-kvot som en direkt konsekvens vid användandet av steroider.
En låg Apokvot tyder på en lägre risk för hjärt- och kärlsjukdom. Det beror på den ökade andelen av fetter som transporteras tillbaka till levern för nedbrytning (genom HDL) jämfört med andelen fetter som transporteras ut från levern till andra vävnader (genom LDL).
Detta resulterar i “rensningen” och avlägsnandet av överskottsfett som kan ha byggts upp i exempelvis kärlväggar. Den ökade transporten av fetter för nedbrytning tillsammans med den minskade risken för att nya ansamlingar bildas i kärl minskar risken för att utveckla åderförkalkning och på sikt risken för hjärt- och kärlsjukdom.