Den kliniska definitionen av infertilitet baseras på ett pars oförmåga att uppnå graviditet efter 12 månaders oskyddade regelbundna samlag.
Ca 15–20 % av alla par i västvärlden kommer någon gång under sina reproduktiva år drabbas av infertilitetsproblem. Infertilitet kan vara primär, alltså problem att få ett första barn, eller sekundär, alltså problem att få efterföljande barn.
Hos minst 50 % av paren utgör manlig subfertilitet en del av förklaringen till parets problem. Därför rekommenderas det nästan alltid att undersöka den manliga partnern i en utredning. Målet med utredningen är då att hitta bakomliggande orsaker och presentera möjliga behandlingar.
Oförklarad subfertilitet (33%)
Varikocele (pungåderbråck) (17%)
Hypogonadism (testosteronbrist) (10%)
Infektion (9%)
Kryptorkidism (när minst en testikel inte vandrat ner i pungen) (9%)
Störningar med utlösningen (6%)
Genetiska störningar (5%)
Immunologiska faktorer (4%)
Systemisk sjukdom (3%)
Obstruktioner (2%)
Testikeltumörer (0.3%)
Övriga orsaker
Hos 20–25 % av alla infertila par visar undersökningen av den kvinnliga och den manliga partnern inget avvikande och tillståndet rubriceras då som oförklarad infertilitet.
Cirka 30 % av alla män med nedsatt sädeskvalitet och infertilitet har tecken på testosteronbrist.
Det enda sättet att säkert få reda på huruvida man är fertil eller ej är genom en fertilitetsutredning. Den viktigaste indikatorn i en sådan utredning är ett spermaprov. Misstanke om infertilitet kan dock väckas om:
Du inte har uppnått graviditet de senaste 12 månaderna trots oskyddade samlag 2-3 gånger per vecka med din partner.
Du noterar störningar i sädesuttömningen eller erektil dysfunktion.
Förutsättningarna för en fertilitetsutredning skiljer sig om det ska ske genom offentlig eller privat vård.
Inom offentlig sjukvård kan du utredas för infertilitet om du i 12 månader försökt att få barn genom regelbundet, oskyddat samlag utan framgång
eller
om du och din partner genomgått 3 på varandra följande spontanaborter (missfall) efter graviditetsvecka 6 men innan graviditetsvecka 22. Då kan man påbörja en utredning för upprepade missfall, i vilken utredning av mannens fertilitet kan ingå.
En fertilitetsutredning i privat regi kan göras närsomhelst via en fertilitetsklinik genom tidsbokning.
En fertilitetsutredning, som bäst sker via en fertilitetsklinik, kan man säga innefattar 4 moment:
Fertilitetsanamnes
En fertilitetsutredning börjar med en fertilitetsanamnes, där en läkare ställer frågor för att bättre förstå vilka möjliga orsaker som kan ligga bakom besvären.
Exempel på frågor som kan ställas är:
Hur länge har ni försökt få barn?
Hur ofta har ni samlag?
Har du någon gång opererats i underlivet?
Fertilitetsstatus
Efter anamnesen följer en statustagning där du undersöks av läkaren. Då mäter man testikelvolym. (Normal testikelstorlek är 15-25 mL. En testikelvolym under 15 mL hos en vuxen man indikerar defekt eller brist på gonadotropiner.) Sen undersöks testikelkonsistens och slutligen undersöks eventuella pungåderbråck.
Blodprov
Provtagningsmässigt inkluderar en fertilitetsutredning blodprover (bör tas fastande, innan kl 10 på förmiddagen) där man i huvudsak vill titta på din hormonella och metabola status.
Spermaprov
Den fjärde delen i en utredning (men som inte nödvändigtvis behöver göras sist) är ett spermaprov. Här tittar man på spermiekoncentration vid två upprepade tillfällen. Om koncentrationen är lägre än 5 x 10^6/mL eller av annan orsak inger misstanke om genetisk defekt, provtas man även för kromosomstörningar.
Beroende på utfall i ovanstående undersökningar, kan ytterligare utredning genom bilddiagnostik med hjälp av bla ultraljud bli aktuella i ett nästa steg.
Det viktigaste du kan göra är att så snart som möjligt ta reda på om det föreligger en sämre fertilitet och i så fall söka vård för detta. Tiden är nämligen en av de viktigaste faktorerna som spelar in när det handlar om fertilitet, och är en faktor som man idag inte kan göra någonting åt.
Ja, med vissa begränsningar.
Regeln är att du ALLTID kan försämra den, men inte alltid förbättra den.
Man kan förbättra sin fertilitet genom att förändra ohälsosamma vanor till mer hälsosamma. På så sätt kan man undvika faktorer som genom livsstil kan påverka fertiliteten negativt. Om du redan lever hälsosamt, är det svårt att på egen hand göra mer för att förbättra din fertilitet.
Om du misstänker att fertiliteten är nedsatt trots att du lever ett sunt liv bör du söka vård och utredas för detta.
Faktorer som negativt kan påverka din fertilitet är:
Rökning
Alkohol
Droger (inklusive anabola steroider)
Övervikt
Ohälsosam kosthållning
Ålder
Fysisk inaktivitet
Sexuellt överförbara sjukdomar
Skada på testiklarna
Stress
Läkemedel (såsom NSAID, epilepsimedicin och medicin mot reumatisk sjukdomar)
Cancerbehandlingar
Varikocele (pungåderbråck)
Medfödda tillstånd såsom Klinefelters syndrom eller kryptorkidism (när minst en testikel inte har vandrat ner i pungen)
Antikroppar mot din egen sperma
Värme (från ex bad eller dator i knät), strålning och tighta byxor.
Medicinsk behandling av nedsatt spermiekvalitet är endast aktuellt hos en liten andel av män med fertilitetsproblem. Behandlingsmöjligheterna inkluderar:
injektioner med hormoner till patienter som har sämre kvalitet pga ex drogbruk
läkemedel till män med ejakulationsstörningar
utsättning av medicin/-er som kan framkalla fertilitetsstörning
Rådgivning beträffande samlagsfrekvens och expektans när infertilitetsanamnesen är relativt kort (< 2-3 år) och samlagsfrekvensen är lägre än 2-3 gånger i veckan.
OBS! Kom ihåg att tiden är en viktig faktor och ju längre du väntar med behandling och assisterad befruktning, desto lägre är chanserna till lyckad graviditet.
Cirka 70 % av alla par som behandlas med assisterad befruktning (3 behandlingar) lyckas att uppnå graviditet. Ju fler behandlingar, desto större är ofta sannolikheten att få barn.