Det är bekräftat att fertilitetstakten understiger ersättningsnivåerna i stora delar av västvärlden. Det innebär att det föds färre människor än antalet som dör. Faktorerna som tros påverka är såklart flera. Lägre barnadödlighet, ekonomisk stabilitet, preventivmedel, dyr barnomsorg och äldre mödrar är bara några exempel. Men det finns en lömsk biologisk sanning som lurar runt hörnet. Sanningen att mäns spermiekoncentration och kvalitet har sjunkit med över 50% de senaste 50 åren. En sanning som fått ett eget namn - den manliga infertilitetskrisen. Och värst av allt - ingen förstår varför.
Data från den globalt uppmärksammade meta-analysen från 2017 med nästan 43.000 män, visar att denna störtdykning framförallt ses i västvärlden, utan tecken på att sakta ned. Data från stora delar av Mellanöstern, Afrika, Sydamerika och Asien är begränsade, varför liknande trend inte kan uteslutas. Särskilt när ettbarnspolitikens högsäte, Kina, visat samma tydliga fertilitetskris. Även om spermiernas kvalitet och koncentration inte hotar mänsklighetens överlevnad idag, menar en av medförfattarna att trenden ger oss fram till 2045 innan hälften av alla män saknar fungerande spermier.
Som med mycket annat inom statisk och medicin, kommer kurvan med största sannolikhet tillslut börja veckla ut sig. En viktig och intressant fråga är när detta kommer att ske. Den viktigaste frågan måste dock ändå vara varför!? Ett par saker som man idag vet försämrar spermiekvaliteten är:
Föroreningar i våra vatten
Plast och kemikalier från dessa (framförallt ämnen som ftalater och bisfenol A)
Rökning
Alkohol
Droger
Fysisk inaktivitet
Ohälsosam kost
Med denna lista, blir slutsatsen lätt att många män idag bär på kroppar som är direkt ogästvänliga för att producera och förvara spermier.
Att ha sjunkande nivåer av och kvalitet i spermier berättar inte bara historien om en fertilitetskris, utan ger oss även en inblick i mannens generella hälsotillstånd. Sjukdomar såsom diabetes, cancer och testosteronbrist kan manifesteras i sämre spermier, och med det, blir spermietillståndet en faktor i att bedöma sjuklighet och dödlighet.
Så utöver att vara avgörande för mänsklighetens överlevnad, framstår spermierna plötsligt som en schweizisk armekniv för män. Men varför råder då inte global panik, likt den många upplever för miljön?
Mannens relation till spermien är primal. Spermien är en biologisk måttstock på manlighet, och följer narrativet att låta mannen sprida sina gener och sitt namn.
Medan mannen anses kunna bli pappa i 70-årsåldern utan eftertanke, betecknas graviditeten som geriatrisk (läran om sjukdomar och vård kopplat till hög ålder) när kvinnan är över 35år. Dessutom finns det idag en bred samhällelig norm att preventivmedel och dess ansvar ligger hos kvinnan. Kondomer är antingen inte att lita på eller njutningsfullt, och andra preventivmedel för män är inte snabba i produktion pga de biverkningar som uppkommer i studier.
Kvinnligt fokus återkommer när fertilitetsutredningar i Sverige oftast undersöker kvinnans fertilitet i ett första steg, men inte alltid mannens. Detta trots att undersökning av mannens spermier skulle vara billigare och mindre invasivt som ett första steg. Man vill tro att detta beror på den överhängande sannolikheten att svaret finns hos kvinnan, eller hur? Faktum är dock att det är jämnt skägg. Man säger att det i 33% av fallen beror enbart på kvinnan, 33% på mannen och i resterande fall osäkert alternativt en kombination av de båda. På samma sätt som kvinnors ägg sjunker till antalet från dagen de börjar menstruera, minskar förmågan att var 64e dag producera nya friska spermier. Att friska spermier lyser med sin frånvaro är ingen lek. Risken för sjukdomar såsom Downs syndrom, schizofreni, autism och leukemi ökar drastiskt med stigande ålder hos den spermieproducerande pappan. Faktum är att mannens ålder är den enskilt starkaste faktorn för denna risk. Och liksom hos kvinnor, där fertiliteten drastiskt dalar efter 35, gäller detsamma för män.
Utöver ålder spelar listan av livsstilsfaktorer stor roll; såpass stor att man kan fråga sig varför det sällan talas om vikten att värna detta hos den manliga fertila befolkningen. Rökning och alkohol borde helt avstås från innan man vill göra någon gravid. Detsamma gäller viktnedgång. En kanske udda men stor spelare här är värme. Man vet att värme förkortar spermiens livslängd, minskar spermiernas rörlighet och i studier på insekter har man till och med sett att spermier utsatta för värme, kommer att innebära avkomma som i sin tur lever kortare (!!!).
Råden här kan ibland låta i stil med “undvik bastubad” eller “varma bad en längre stund”, men faktum är att mobiltelefoner i fickan, datorer i knät och uppvärmda bilsäten kanske är ännu större bovar i dramat.
IVF finns som en fantastisk och relativt ny lösning på mångas ofrivilliga barnlöshet. Detta till trots är det inte en “one solution fits all” då det inte löser samtliga orsaker till infertilitet. Därtill är det inte en garanti att lyckad graviditet uppnås, och det är heller inte en walk in the park att genomgå IVF då det är både fysiskt och emotionellt väldigt påfrestande. Glömde vi nämna att det också finns en saftig prislapp som följer med för väldigt många?
Spermieinfrysning är ännu inte mainstream, trots att ålderns tydliga effekt på kvinnors ägg även går att applicera på männens spermier. Med den argumentationen kan man hävda att fler män borde frysa in sina spermier. I en undersökning bland unga schweiziska militärer uppvisade endast 38% en spermiekvalitet som lever upp till WHOs kriterier. En anmärkningsvärd siffra. Kanske än mer anmärkningsvärt är att enbart ca 5,3% av tillfrågade män valde att undersöka sina spermier när de fick chansen. Orsaken till detta tillskrevs praktisk tillgång till kliniker, men även olust kring donationsförfarandet, det obekväma i den genitala undersökningen och känslan av att inte vara mentalt redo att möta ett potentiellt negativt resultat.
Man kan inte bara skylla på samhället. Män tycker i regel varken om att prata om sina bekymmer eller be om hjälp för dessa. Vad som är hönan och ägget är såklart omöjligt att svara på, men kanske ligger lösningen i att anpassa kommunkation och univers till just mannen?
På samma sätt som kvinnor kan följa sina menstruationscykler, skulle man kunna skapa en överskådlig spermiehälsa hos mannen. Ett enkelt hemtest, uppkopplat till din övriga hälsodata, har potential att bidra till en personlig och preventiv vård. Statistik kring kvalitet, koncentration och DNA-mutationer skulle kunna ge oss en ökad förståelse för respektive mans hälsotillstånd, men kanske även förklara om det är häri orsaken till det globala spermiefallet ligger.
En överväldigande mängd studier visar att det finns flera tillskott man kan ta för att ge spermiekoncentrationen och spermiekvaliteten en boost. Framförallt tror man det beror på att det hos många råder en partiell brist som kommer av att man inte äter fullt så varierat som man borde, vilket då åtminstone delvis kan kompenseras med dessa tillskott. Några av dessa ämnen är selen, vitamin E, coenzym Q10, N-acetylcystein och zink.
Det finns lösningar på den manliga fertiliteten som vetenskapligt ligger i sin linda ifall krisen skulle nå ravinens brant. Intracytoplasmatisk spermieinjektion, genterapi, spermiecellstransplantation, eller varför inte den science fiction-nära metoden att få en färdigutvecklad cell att backa i sin utveckling, för att sedan bli en riktad spermie eller ett ägg? Kanske kommer ett samkönat par i framtiden att kunna producera ett barn?
Hur morgondagen än kommer att se ut, krävs det idag dock en spermie och ett ägg.
Då männen dessutom utgör halva problematiken kring fertilitet, bör väl män rimligtvis inkluderas till hälften i diskussionerna kring fertilitet? Debatten måste viktas annorlunda och medvetenheten måste öka. Företag skulle kunna börja erbjuda spermiefrysning som en förmån och fertilitetskliniker skulle kunna se över riktlinjer och utredningsfokus - något som skulle kunna spara såväl tid som pengar för alla inblandade.
Det är upp till var och en att lyfta denna fråga mot rampljuset. Och potentialen är enorm! Till skillnad från ägg, som en gång skadade är skadade för alltid, är det aldrig för sent för spermierna. Med riktade interventioner och livsstilsförändringar går trenden att vända. Bakom en friskare spermiehälsa finner man en friskare manlig befolkning och ett längre liv.
Förhoppningsvis är det ett tillräckligt starkt incitament för att män ska börja undersöka sina egna soldater och se vad som faktiskt pågår under ytan.